Jag är grymt dålig på ögonblick. Jag älskar nuet, oftast iallafall. För det är nu vi lever! Men ett ögonblick. Jo! Kanske då jag hoppade 1,40 på älskade Hugo eller när jag hade ridit honom ett pass och både Sylve och Kaspar gav mej beröm! Oh, älskade, älskade tider. Och älskade, älskade Hugo! Saknar honom, det var en häst som heter duga!















Japp och nu är det officiellt att jag saknar tiden där nere hur mycket som helst! Folket, hästarna, känslan! Underbara tid <3