Gud, jag är sååååå avundsjuk på alla söta personer som orkar att blogga med bilder. Jag vill oxå orka! Men jag är dålig på att knäppa bilder och sen när jag knäpper dom, så möglar dom i kameran en månad innan dom kommer in på datorn. Och vad tycker jag då? Jo, jag tycker att bilderna är gamla och inte speciellt roliga längre. Mina fina bilder!?
Och dom få bilderna jag knäpper med telefonen är inte att prata om.. Om jag inte skickar dom i ett mms till någon, så är det nog ingen som ser dom. För jag tömmer kanske mina bilder på mobilen i gång i halvåret. Max.

Igår efter jobb fick jag tacos hos Mami och det var mums. Snart blir det lunch med tacos med, mums. Sen åkte jag till Ånge, kastade in lite saker i lägenheten och sen upp till Anna. Fixade gott med bullar, mjölk och skvaller :) Anna och Lucas fick en liten prylix från Thailand eftersom jag tycker dom är söta. Efter 2 mysiga timmar där tog jag bilen i kylan hemåt, tog en långdusch och efter det insmorning, lite facebook (som alltid, beroende igen efter nästan ha varit utan det i 2 veckor..) och sen kröp jag ner till sömnen ungefär vid halv 10. Sover som en mupp, eftersom jag är lite "off-time".
Vaknade imorse, sminkade mej, gjorde en katastof av håret och hoppade i gårdagens kläder (hur ska jag annars få in långkalsonerna under jeansen? (Bor i baggyjeans)). Bilen var lite stel, men tog mej stabilt till Östavall där vi låg och bubblade efter en postenbil hela vägen och kom fem minuter innan till jobbet. Kung!

Men jag har kommit på en sak. Facebook är ett onödigt ont. Varför? Jo, för att det är så lätt att kolla upp personer. Kolla upp vad dom håller på med just nu och vad dom har hållit på med och ofta vad dom ska göra. Anledningen till att jag tycker det är onödigt!? Jo, det är att det är så lätt att kolla upp, ex, f.d. ragg och dom som man eventuellt är intresserad av. Man vet att man inte har med saker att göra, man ser att två kära (varav en av dom kanske du har varit lite involverad i) har skrivit en konversaion på en logg. Du vet att du inte borde kolla, men du gör det ändå. Och vooolahoooops. Så känner du hugget i hjärtat. 2 sekunder sitter det kvar. Sen är du vidare och tycker det är bra att det blev som det blev och att du är glad att dom är vidare osv. Men, varför ska du göra dej själv illa i 2 sekunder? Du får ett litet, litet ärr i själen av det. Ingen ser det, men du vet det. Så varför gör du det?
Personligen så gör jag det för att det är skönt att veta att den delen av livet är över. Att du kan stryka han ur ditt känslomässiga liv. Att han nu har det bra och att jag kan glädjas åt det. Att jag nu själv kan kliva över honom och gå vidare till något annat och förhoppningsvis något bättre. I just detta fall är det svårt att säga något bättre, för jag är tveksam att det finns något liknande. Men jag hoppas, blundar och önskar. För inte kan jag ha vänt på varje sten i världen redan?

Samtidigt, nu när jag har skrivit det här. Kommer tanken på vad nu läsare kommer att tycka. (Om ni nu orkar läsa allt det jag skrivit.) Om ni kommer att tycka att jag kommit med något smart, att ni tycker att jag är modig som har släppt lös mina tankar och låter er läsa dom eller om ni tycker att jag är helt patetisk? Jag har ingen aning, jag blir en liten vikt lättare av varje sak jag skriver. Gillar ni det, fortsätt att läs och om ni inte gillar det, låt mej va. Och om ni känner för att kommentera, låt orden flöda.

Love.