Lycka.

Har ni haft den där känslan när man saknar någon så att det gör ont? Jag fick den igår, helt så där bara. Jag bara, oh, jag bara måste höra av mej! Men det liksom glömdes bort bland alla siffror, jag kom på det igen och telefonen ringde osv.. Ni fattar? Sen när jag var hemma så ringde telefonen, hela jag bara: Ooooooh! Så jävla glad! Då ringer han och bara: "Länge sen jag hörde av dej, är allt bra?" Blev så glad. Så ibland är helt enkelt dom där sakna känslorna bara meningen. Nästa gång är det jag som ska ringa när dom kommer så där pang på. Underbart!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0