Idag kan man säga att imorn åker vi! (och en liten parantes om åldersskillnad)

Jag sitter här i lägenheten. Den är nystädad och resväskan står packad. Jag känner att jag längtar till värmen, men jag tror inte att jag har insett att det är imorn vi åker. Det känns helt orealistiskt att åka imorn. För en månad sen var det liksom en månad kvar? Jag är nog kvar i det stadiet.
Anledningent ill att jag skriver det här inlägget är att försöka få mej själv att förstå att vid den här tiden imorgon är jag nästan på Arlanda och sen nästa steg efter det är flyget till Thailand. Det är helt sjukt, jag är nog inte riktigt beredd. Samtidigt som jag känner mej beredd som attan.
Och sen den där frågan: Har du resfeber? Jag bara: Nej? Jag vet inte, jag borde väll ha det? Min älskade stackars mamma har drömt om massa saker som kommer att hända, att jag kommer att bli tagen av flodvågor och grejer. Stackars älskade mamma <3 Själv drömmer jag om tapeter som folk har tapetserat (som jag tycker är jättefult) eller om tapeter som dom vill tapetsera och jag bara, Öh okey?
Arbetsskadad till sin spets.

På torsdag åker Anna, Anna och Carro till Vemdalen. Självklart önskar jag att jag kunde vara med på den legendariska vecka 6, men solen och att skringa runt i bikini tog över min längtan efter snö och otrolig fylla. Jag ska ladda om för Vårforum när jag kommer hem. På almanackan som jag gjort till mej själv är det en bild på mej, Anna och Anna sen ifjol vecka sex. Haha, den är rätt sjuk, men man blir glad av att se den! :D

Sen en sista sak som jag har funderat på, eller en sista sak. Det var verkligen sjukt att skriva. Men en sista sak som jag tänker kommentera innan jag åker. Och antagligen kommer det att skapa en del hatiska kommentaren. Men, men..
Åldersskillnad. Det är egentligen inget som jag borde gå in på eftersom jag har haft en kille som var väldig mycket äldre än mej då jag var väldigt ung. Men. Hon polisen i Heartbreak hotell (kan inte komma ihåg namnet eller hitta tidningen jag läste det i) har blivit kär i en kille som är 26 år. Dom visade upp sin kärlek på en biopremiär för ett tag sen och tidningen beskrev dom som "så kära och lyckliga att det bara lysta om dom", typ. Och ja, jag är jätteglad att dom har hittat sin kärlek och allt. Men det är 21 års ålderskillnad. Det är lite väl enligt mej. När hon fyller 60, har han inte fyllt 40 än. Han har inte haft sin 40årskris när hon går i pension. Jag vet inte, kanske är jag elak, kanske har jag inget perspektiv, kanske har jag aldrig upplevt den äkta kärleken. Den äkta kärleken som gör att alla regler, skillnader och åsikter inte spelar någon roll. Kanske, kanske, kanske. Men ändå, för mej känns det som ett helt liv. Hon har hunnit leva sitt liv och han har, ja, precis börjat. Jag tänker inte säga att det är fel eller att det borde förbjudas, för självklart ska alla göra som man vill och ha sina åsikter och sin kärlek. Men jag själv skulle inte kunna tänka mej att dejta en som är 41 just nu. Usch vad gubbsjuk den gubben skulle vara. Eller är det inte så ni skulle tänka? Sen vet jag att det är skillnad på om det är tjejen eller killen som är äldst, ännu en sjukare sak. Men det var som det jag läste i en annan tidning, det var en artikel om äldre som hade sex. Vi kvinnor vill, men männen kan inte.

Så.. Nu ska jag göra mej klar för att hämta min kusin vid tåget (och älskade Hugo) och skjuts dom till Juånäs. Sen hem och dumpa resväska plus nya tv:n och sen vidare till Säter för att träffa Kristina! Sen hem för gomiddag med mamma och sista fixet för resan!

SO LONG LOVERS!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0