Nu får det vara stopp.
Det finns en gräns för allt.
Kan inte sitta här,
vara arg och gnällig.
(vet att jag lovat att sluta vara gnällig, men testa å sitt här själv med en massa gubbar runt om.. Visserligen inget fel på dom. Men man blir galen då man sitter här helt enkelt.......)
Å han kommer och går.
Å jag finns alltid här.
Alltid.
Kommer säkert vara så i fortsättningen med.
För vad skulle kunna göra skillnad?

Tack Therese.
Tack Solen.

Kommer sakna dej Kajsa!


Glömde säga att det är känsliga tider..
You Know.