Oj.

Studenten, när Fredrico blev min, då jag kom över ett hinder med Calle, då jag är med min familj, mina älskade vänner. Då man håller ett litet barn i sin famn och får den att sluta gråta. Då man skämtar och retas med kompisar, då du har lyckats med en uppgift. Lyckliga stunder. Usch, måste man välja ett?

Favorit är ett sånt ord. Det är liksom det som är bättre än allt annat. Och jag har nog inget sånt tror jag! För dom flesta minnen saknar man så att det gör ont nu, är det så det ska vara?

Eller jag vet!

Vemdalen. Min första sväng i Vemdalen. Står på dansgolvet och bara är. Bryr mej inte om någon eller något, bara är mej själv och jag flyger iväg. Underbart, underbart, underbart.

Favoriter ändras hela tiden och om dom finns kvar, så längtar du tillbaka. Att längta tillbaka är att fastna i det förflutna och vem vill det?