Kärlek.

Ett grymt stort ord. Ett ord som används väldigt mycket och enligt mej väldigt fel av unga människor. Ni vet dom som är ca 14 år. Jag känner mej som 14 år och förvirrad väldigt ofta, så egentligen borde inte jag heller säga ett ord om det.
Men för mej är kärlek något man inte kan sätta ord på. Det är ett begrepp som när det anfaller, gör en ordlös. Det gör en handlingsförlamad och ja, helt enkelt viktlös.

Sann kärlek är en sak som händer en eller ett par gånger i livet. Jag tror inte fullt ut att det finns en person som är den personen. Även om det skulle vara underbart om det kunde vara så och man kunde träffa den personen.

Kärlek vid första ögonkastet. Såklart finns det! Eller snarare skulle jag kalladet attraktion. Att man känner sej fysiskt dragen till personen. Att man kan bli förälskad. Men efter förälskelse, för att kärleken ska hålla sej vid liv behöver det finnas kemi mellan två personer och det vet man efter ett tag. Då förälskelsen lägger sej (kan vara max upp till 2 år, bevisat) och kärleken tar vid.

Usch, måste vara en underbar känsla!

Tror jag mer snurrade till det än gjorde det mer klart för mej eller någon annan. Men lite spännande är det ju!? Sen ska jag lägga till att kärlek till nära också är en kärlek. En lättare och mer säker kärlek.