Lite om allt och lite till




Man kan kalla det elakt eller sanningsenligt. Själv står jag tyst. Men lite komiskt att det finns folk som sitter och pyzzlar med detta på dagarna, måste erkänna att jag är lite avis på deras tid, motivation och kunskap.

Har precis blivit nästintill dödad av superåskan. Den är nu på väg mot ånge, men jag hoppas den har hunnit dragit sin kos innan jag ska dit ner! Är egentligen bara lite rädd för åska. Men då det blir kålsvart, lysena inne på kontoret blinkar och man ser blixtar och när inte ens jävligt hög musik döljer dundret, då jävlar är jag rädd.
Nu börjar det ljusna och jag blir glad att åskan är över, då kommer min bror in och säger att det kommer troligen att åska starkt hela kvällen. Min kväll är nu trasad i bitar och jag vet att jag kommer vilja stoppa huvudet under sängen (inlindat i ett täcke) typ resten av mitt liv. Eller iallafall tills åskan är över.

Planen efter jobba är middag hos mami, sen apoteket och erikshjälpen. Sen ska jag nog dö lite eller pumpa öronen med musik så att jag slipper få hjärtattak av all åska.

Förra veckan sa jag iallafall upp lägenheten, så nu är det bara att hålla tummarna för att någon skola vill ha mej! För annars ligger jag riskigt till.. Plus att jag bör börja plugga nu, annars blir jag fast här och jag vet att det inte är min dröm. Jag vet det, jag vet.

Den 16 oktober åker jag och Jenny till Sthlm och kollar på Britney, vi har kungplatser och allt kommer bli superb! :D Den ni!

Nu ska jag jobba på en sista timme, tills batteriet på datorn ger upp och sen upp, upp och iväg!

Visserligen känns inte vägarbete på ca 1 mil så väldigt lockande. Skulle vilja ge vägverket ett smäll på käften. Hur länge dom tänkte ha 50 mellan Ånge och Östavall, jo tills dom borstat bort gruset. Varför dom gör om vägen igen efter i fjol, jo för att dom sög i fjol och är helt enkelt urkassa. Och sen att hela bilen dundrar när man åker på vägen, det får man troligen bara vänja sej vid. Jag önskar att jag slapp bilar och bara kunde gå till alla jobb, vänner och affärer.

Sen en sak till som stör mej, folk som inte passar tider och sen förväntar sej att jag ska göra allt. Det irriterar mej så jävla långt in i själen så jag dör.
Man ska inte förvänta sej av andra det man absolut inte kan tänka sej att göra själv. Så nu får vi se om det blir någon skillnad i framtiden eller om det är som det brukar vara. Spännande, eller inte.

Förutom små irritationsobjekt så leker livet, har träffat en pojke som är precis som mej, helt knas och det är sjukt underbart! :)

Puss och kram!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0