Ibland känns det som om att man bara vill att allt ska vara klart. Att man ska ha sitt jobb, som man självklart trivs med och tjänar bra på, att man har sin man, som man självklart är dökär i och det finns ingen bättre (läs att han även är trogen), att man har ett underbart hus som är byggt precis som jag vill ha det. Huset ska vara placerat på ett ställe som gör det underbart, kanske havsutikt och ändå centralt? Barnen (!?) ska vara söta och snälla, älska sina föräldrar mer än allt annat och inte vara hängiga, klängiga och tjatiga.

Ok ok ok.

Om 5 år, då kan jag tänka mej att typ börja sätta familj. Jag började att säga det för 5 år sen, skillnaden var att jag då kunde säga "om 10 år.." Shiiiit, jag har blivit 5 år äldre sen jag var 15. Haha, jag skrattar inombords då jag skriver.

Jag hade hoppats på att jag vid den här tiden, iallafall hade haft en dröm om vad jag skulle vilja göra. En liten minimal aning om vad jag skulle vilja ta mej för i framtiden. Det enda jag vet är att jag vill vara engagerad. Och det kan man vara i allt man tar för sej. Så det är kanske det jag borde göra, allt?