Var typ tanken igår när jag plockade upp telefonen. Jag tänkte så här; vad kan jag förlora? Så jag tog sats, sprang, hoppade över kanten och hoppades på att vingarna skulle bära mej så att jag kunde flyga. Om jag kraschade eller flyger just nu? Njaaaa.. Jag svävar fortfarande ovetandes i luften. Otroligt modigt. Otroligt dumt. Otroligt eventuellt.

 

Idag blir det jobb en stund, sen bära ut alla stora grejer ur lgh, lasta hem det som inte ska vara kvar och förbereda allt som ska med i flytt plus träffa Jenny! :)

Igår kom pappa hem, så jag sov själv igår, hårt liv. Saknar min sambo liksom.. Imornbitti går flyttlasset till staden, spännande! Puss