Några ord från en tjej som inser att sommaren finns söderut och att tågbyten inte måste förknippas med döden

Hej!
Är på väg till Växjö för att hälsa på en fin flicka. Åker tåg och fixar byten själv, hittade tom lätt på stockholmsstation utan att måste fråga någon eller ens känns en uns av panik. Jag växer lite när jag åker i väg själv och inte kan lite på att alla andra ska lösa saker åt mej. Lite skönt när man märker att man faktiskt klarar sej själv! :)
Visserligen kändes det konstigt att jag inte är typ ett barn som får åka själv, jag ser mej ofta som ett barn. Men tydligen så räknas jag inte som barn längre.. Är ungdom än så länge iallafall! Alltid något :)

Har typ två timmar kvar tills jag är framme. Sover, läser och äter sallad på tåget. Tjuvkikar på han bredvid för han verkar vara något juristaktigt, undrar lite hur det skulle vara att vara han? När jag sover ser jag nog ut som en gapande fågelunge. Lite pinsamt då man är bland så mycket folk, men samtidigt gör det inget då jag inte känner någon som sitter på detta fullproppade tåg :)
Det jag funderar över är hur jag ska ta mej av, är inte den smidigaste då jag ska plocka ner väskan från grejen ovanför sätena. Men säkert löser det sej med :)

Skulle dessutom plugga på tåget, men det blev inte riktigt av, haha. Borde nog rycka tag i mej själv lite!

Sen hur fantastiskt är det inte här nere? Solen skiner och det börjar bli grönt! I mars! Jag förstår varför folk vill bo här nere och inte uppe i våran urskog. Älskade sommar! Jag är här hos dej några dagar nu!

Vad jag ska göra här nere? Träffa min älskade vän, ta ikapp förlorad tid och först ska vi fika ute! Fatta, vi fikar ute i mars! Sommarväder! <3

Puss puss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0