Igår var det utejobb i blåsten i Hallsta på förmiddagen, hade långkalsonger och vinterjacka.. I juni. Men dagen gick bra, blev kallad praktikant och fick frågan "om jag var en sån där från arbetsförmedlingen". Lite irritation över att jag inte kan vara ung och tjej och jobba på en återvinning utan att de tar för givet att jag är arbetslös och har praktik. Men men, deras förlust.

Efter jobbet lagade jag mat till mig och pappa, klippte gräset och tog ut min trotsiga 12½-åring. Lyssnade inte ett ord på mig på hela promenaden och han sprang lång före då vi tog lilla löpturen, vilket är väldigt ovanligt! Troligen beror det på löptikar i närheten som gör honom tokig eller att det var åska på ingång. Sen klippte vi klorna och borstade lite, inte lika kul tyckte han, men han var jätteduktig! :)

 

I helgen, när vi satt och drack vin, kom min vita springare på tal. Min fina Zece. Blev ledsen då och sen har det legat kvar som ett tunt täcke över allt som sker. Jag saknar honom massor. Han var inte som någon annan hund jag har träffat. Han var alltid glad och han brydde sig inte om något.

Saknar honom ännu mer då min gamle man har blivit trotsig och skällig. Men förhoppningsvis hade han bara en dålig dag och jag tror att vi saknar Zece båda två <3